1847 kom den första socialpolitiska reformen – fattigvårdsförordningen, som gjorde fattigvården obligatorisk för städer och socknar. Tjänstemännen var få, de flesta arbetade inom stat och kommun och var ansedda som arbetsgivarnas representanter. De hade individuellt bestämda arbetsvillkor och fick viss trygghet vid sjukdom och ålderdom.
I legostadgan från 1833 står att en husbonde hade rätt att tillrättavisa sitt tjänstefolk med måttlig aga. Husbonden hade också plikter att ta hand om sitt tjänstefolk, men de var starkt sammankopplade med tjänstefolkets lojalitet. Legostadgan fanns kvar ända fram till år 1926.