Ersättning för arbetsskador
Inte helt överraskande var arbetsskador det som först reglerades genom sociallagstiftning. År 1901 kom vår första lagstadgade socialförsäkring, lag angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete.
Frågan om att reglera arbetsskador genom lagstiftning diskuterades länge. Redan 1890 fick riksdagen ett förslag om ersättning för arbetsskador. Vid den tidpunkten var man inte mogen att fatta något beslut. Men i och med att industrialismens hjul snurrade allt snabbare blev fler och fler skadade i arbetet. Behovet av lagstiftning blev till slut skriande och 1901 kom lagen angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete.
MerDen gav ersättning med fasta belopp. Den som blev helt invalidiserad fick 300 kronor per år och en änka fick 120 kronor per år. Arbetsgivaren var personligen ersättningsskyldig men de anställda hade inget skydd mot arbetsgivare som inte betalade ut ersättning.
Ersättningen för arbetsskador har ändrats i flera omgångar:
Mer• En ny lag om arbetsskador träder ikraft 1918. Den är i huvudsak obligatorisk och man introducerar inkomstförlustprincipen. Arbetsgivarna var nu skyldiga att försäkra de anställda. De skadade var garanterade ersättning även om arbetsgivaren inte betalat försäkringen. Ersättningen berodde delvis på den skadades årsinkomst och man fick ersättning för kostnader som läkarvård, läkemedel och nödvändiga hjälpmedel.
• År 1920 omfattades även färdolycksfall.
• År 1930 kom även yrkessjukdomar som var orsakade av farliga ämnen att omfattas av en lag.
• Lagen om yrkesskadeförsäkring, YFL trädde i kraft 1955. Yrkesskade- och sjukförsäkringarna samordnades så att sjukförsäkringen fick ta hand om arbetsolyckorna de första 90 dagarna.
• År 1977 kom lagen om arbetsskadeförsäkring, LAF. Man utvidgade arbetsskadebegreppet och man kunde få ersättning för skador som man fått genom skadlig inverkan i arbetet. Det gällde alla faktorer i arbetsmiljön som kunde påverka den fysiska och den psykiska hälsan negativt. Antalet godkända arbetsskador gick från 66 procent av anmälningarna 1980 till 88,1 procent år 1988.
• Reglerna skärptes den 1 januari 1993. För att få en skada godkänd krävdes bland annat en hög grad av sannolikhet om en arbetsmiljöfaktor skulle anses ha haft en skadlig inverkan.
Nya regler är på väg. En proposition om ny reformerad arbetsskadeförsäkring finns i december 2001.
Arbetsskador i kollektivavtal
Fackföreningsrörelsen hade tidigt intresserat sig för lösningar kring arbetsskador. Den första kollektivavtalade trygghetsförsäkringen vid yrkesskada kom dock inte förrän 1971 och omfattade stuverifacket. Följande år fick plåtslagare, transport och gruvarbetare samt statstjänstemän ett liknande avtal. År 1974 kom SAF, LO och PTK överens om villkor för trygghetsförsäkring för yrkesskada, TFY.
TFY hade föregåtts av besvärliga rättegångar mellan arbetsskadade och deras arbetsgivare som gällde skadeståndsregler.
De anställda kände sig kränkta och arbetsgivarna kände sig utpekade som dåliga arbetsgivare.
MerRedan på 1960-talet hade man intresserat sig för no fault-försäkringar som gav den drabbade ersättning oberoende av vem som vållat skadan. Dessa tankar formade TFY. Den arbetsskadade fick ersättning oberoende av orsaken till skadan och arbetsgivaren behövde inte bevisa sin oskuld. När skadeståndslagen reviderades 1975, och den nya arbetsskadelagen kom till, anpassades TFY till de nya reglerna.
En ny försäkring kom till och döptes till Trygghetsförsäkring vid arbetsskada, TFA. Den trädde i kraft den 1 juli 1977. TFA kompletterade sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen och ersatte kostnader och inkomstförluster som inte ersattes genom lagar.
På 1990-talet genomfördes stora ändringar i arbetsskadeförsäkringen.
MerErsättning för lyte och men höjdes och den lagstadgade arbetsskadesjukpenningen, som gjorde att den arbetsskadade ersattes med 100 procent slopades. Den arbetsskadade skulle nu få lägre ersättning och jämställdes med den som var sjuk. Enligt TFA skulle dock hela inkomstförlusten ersättas vid arbetsskada oavsett vem som varit vållande. Kostnaderna för den slopade arbetsskadesjukpenningen hamnade därför på TFA
Förändringarna ledde till omförhandlingar mellan parterna. Man införde rätt till full inkomstersättning om arbetsgivaren varit vållande. En särskild nämnd inrättades som skulle pröva vållandefrågan. Men vållandeprövning var främmande för TFA som i övrigt byggde på no fault-principen. Varken de arbetsskadade eller deras arbetsgivare var förtjusta i vållandeprövningen och den 1 maj 2001 slopade man den. Arbetssjukdomar har kvar vållandeprövning för att kunna leda till ersättning för inkomstförlust.
Från den 1 januari 2002 gäller nya lagregler och TFA har anpassats till dem.