Akademikerförbundet SSR | Civilekonomerna | DIK | Farmaciförbundet | FSA - Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter | Journalistförbundet | Jusek | Kyrkans Akademikerförbund | Ledarna | LR - Lärarnas Riksförbund | LSR - Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund | Lärarförbundet | Naturvetarna | SFHL - Svenska folkhögskolans lärarförbund | SULF - Sveriges Universitetslärarförbund | Sveriges Arkitekter | Sveriges Farmacevtförbund | Sveriges Ingenjörer | Sveriges Läkarförbund | Sveriges Skolledarförbund | SVF - Sveriges Veterinärförbund | SYMF - Sveriges Yrkesmusikerförbund | Teaterförbundet | Unionen | Vårdförbundet |
Till startsidan

Familj år 1918

Bild: Familjen tryggheten (sid 17 i boken)

 

Om familjeförsörjaren blev sjuk

Det fanns ingen lagstadgad statlig sjukpenning. En del var anslutna till en frivillig sjukkassa. Ersättningarna var dock mycket blygsamma och sjukdomsdrabbade familjer var ofta tvungna att förlita sig på nådebröd från släkten.

Om far eller mor dog

Någon efterlevandepension till barnen, änkan eller änklingen fanns inte. En förlust av en förälder hade därför mycket stora negativa konsekvenser för familjen utöver den personliga tragedin. Eftersom pappan oftast svarade för försörjningen stod familjen helt utan inkomster om han dog. Kvinnorna brukade sluta arbeta när de gifte sig. Och hade de arbete brukade de ha lägre lön än männen. Om mamman dog innebar det inte samma ekonomiska katastrof. Trots det blev barnen oftare placerade i barnhem när mamman dog än när pappan avled. Tjänstemannapappor kunde ofta betala för hjälp om hustrun avlidit.  

Pensionsåldern var 67 år

De flesta fortsatte att arbete så länge man orkade. Från staten fick den äldre generationen en folkpension som inte räckte långt. Åldriga föräldrar och andra släktingar brukade tas om hand av den yngre generationen.
.
 

 

Bild: Sekelskiftesprylen