Akademikerförbundet SSR | Civilekonomerna | DIK | Farmaciförbundet | FSA - Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter | Journalistförbundet | Jusek | Kyrkans Akademikerförbund | Ledarna | LR - Lärarnas Riksförbund | LSR - Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund | Lärarförbundet | Naturvetarna | SFHL - Svenska folkhögskolans lärarförbund | SULF - Sveriges Universitetslärarförbund | Sveriges Arkitekter | Sveriges Farmacevtförbund | Sveriges Ingenjörer | Sveriges Läkarförbund | Sveriges Skolledarförbund | SVF - Sveriges Veterinärförbund | SYMF - Sveriges Yrkesmusikerförbund | Teaterförbundet | Unionen | Vårdförbundet |
Till startsidan

Idéer om socialförsäkring dyker upp

Redan på 1870-talet

Redan på 1870-talet kunde man teckna kollektiva olycksfallsförsäkringar.
De individuella var något dyrare än de kollektiva och det var också skillnad i premie beroende på vilken yrkesgrupp man tillhörde. Försäkring är inget modernt fenomen. Redan romarna hade en pensionsförsäkring för officerare i ármén. 

Sven Adolf Hedin, en liberal politiker, motionerade år 1884 i riksdagen om ålderdoms- och olycksfallförsäkring för arbetare. Det var startskottet för ett 30 år långt utredande som 1913 landade i en obligatorisk pensionsförsäkring, den första folkpensionen. En arbetarförsäkringskommitté bildades. Adolf Hedins ansträngningar ledde till en sjukkasselag år 1891. De frivilliga sjukkassorna kunde nu få förvaltningsbidrag. Många av kassorna hade sina rötter i nykterhets- och frireligiösa sammanslutningar. Grosshandlare Adolf Moberg väckte tidigt frågan om lagstadgad pension till handelsanställda och var den som tidigt förespråkade ATP.