Industrialismen tar fart
Mot slutet av 1800-talet blir lönearbete allt vanligare. Arbetarna blev mer fria men också mer otrygga ekonomiskt. Behovet av socialt skydd blev uppenbart vid sekelskiftet.
Från jordbruks- till industrisamhälle
I början av 1800-talet sysselsatte jordbruket över 90 procent av svenskarna. Endast 4-5 procent jobbade inom hantverket och cirka 3 procent i inom bergsbruket. I mitten av 1800-talet tog industrialiseringen fart och det moderna Sverige började på allvar växa fram. Industrialismen drev fram sociala förändringar.
De obesuttna rycktes upp med rötterna från den svenska myllan och blev industriarbetare, många saknade helt skyddsnät. De bytte ofta arbetsgivare och saknade helt skyddsnät vid sjukdom och ålderdom som landsortsbefolkningen i det patriarkist styrda bondesamhället till viss del hade.
MerSverige omvandlas från ett statiskt och fedoalt samhälle till en expansiv och snabbföränderlig nation under åren 1830-1850. Jordbrukets dominans bröts på 1940-talet. Skiftesreformerna var genomförda, jordbruket hade rationaliserats och kunde försörja städernas växande befolkning. "Freden, vaccinet och potäterna" som Esaias Tegnér uttryckte det, gav Sverige en kraftig befolkningsökning. Trä-, gruv- och metallindustrin växte upp längst kusterna. I slutet av 1850-talet tog privata affärsmän initiativet till att bygga järnvägar. Fram till dess hade de huvudsakliga transportvägarna bestått av kanal- och sjösystem. Debatten kring järnvägens vara eller icke vara var livlig i riksdagen, men till slut kunde man enas om att staten skulle bygga stambanor. Detta var startskottet till att fabriker kunde börja byggas även inåt landet. Industrialiseringen drev fram sociala förändringar. Missnöjet med levnadsbetingelserna var stort. I slutet av 1870-talet började den stora utvandringsvågen som fortsatte in på det nya seklet. Nästan 1,5 miljoner svenskar utvandrade, de flesta till USA.
Pensionskassor övertar husbondens roll
När skyddsnätet från husbonden eller brukspatroner försvann växte behovet av nya sociala trygghetssystem för dem som inte kunde arbeta på grund av sjuk- eller ålderdom. Under 1800-talet började Pensions- och sjukkassor att växa fram.
Mer• Sjömanshusen hade fonder som hjälpte sjömän, änkor och barn. År 1884 utgick 100 000 kr till dessa.
• Handelsflottans Pensionsanstalt, HPA, stödde sjöbefäl.
• Enskilda Järnvägars Pensionskassa kom i gång 1880.
• Kontoristföreningen i Göteborg bildades 1892 och 1899 startade de en pensionskassa.
Avgifterna betalades oftast av medlemmarna, arbetsgivarna deltog sällan i finansieringen. En del arbetsgivare ordnade dock pension åt sina anställda. Stockholms Enskilda Bank antog 1892 en pensionsförordning för sina anställda.
Både arbetsgivaren och de anställda var överens om att pensionen skulle betraktas som uppskjuten lön. Pensionsförordningen var ett framsteg, eftersom de flesta förordningar vid denna tid ansågs som en gratifikation för lång och trogen tjänst och inte som en rättighet man kunde ta med sig om man bytte arbetsgivare.
Även olycksfallsförsäkringar växer fram. Man gjorde uppdelning mellan enkla (motsvarar dagens individuella försäkringar) och kollektiva olycksfallsförsäkringar som skulle gälla för hela grupper. Den som tog en privat försäkring fick betala något mer än de som var kollektivt försäkrade. Att fördela risken på många är försäkringens idé.