Akademikerförbundet SSR | Civilekonomerna | DIK | Farmaciförbundet | FSA - Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter | Journalistförbundet | Jusek | Kyrkans Akademikerförbund | Ledarna | LR - Lärarnas Riksförbund | LSR - Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund | Lärarförbundet | Naturvetarna | SFHL - Svenska folkhögskolans lärarförbund | SULF - Sveriges Universitetslärarförbund | Sveriges Arkitekter | Sveriges Farmacevtförbund | Sveriges Ingenjörer | Sveriges Läkarförbund | Sveriges Skolledarförbund | SVF - Sveriges Veterinärförbund | SYMF - Sveriges Yrkesmusikerförbund | Teaterförbundet | Unionen | Vårdförbundet |
Till startsidan

Nytt millennium, nytt pensionssystem

Våren 1999 fick drygt fem miljoner svenskar sitt första pensionsbesked i ett orange kuvert. För många blev det en kalldusch. Den framtida pensionen såg ut att bli betydligt lägre än vad man tänkt sig.

Behovet av en ny pensionsreform blev uppenbar då ATP fylld 20 år 1980. Samhället hade ändrats radikalt. Tillväxttakten hade mattats, fler kvinnor förvärvsarbetade, lönerna hade höjts och befolkningen blev allt äldre.

Den borgerliga regeringen tog nu över och tillsatte en pensionsarbetsgrupp som fick till uppgift att ta fram ett nytt pensionssystem. Ordförande var statsrådet Bo Könberg (fp). Arbetet gick i rekordfart och 1992 kunde man presentera en principskiss.

Efter flera lagförslag kunde det nya pensionssystemet antas i riksdagen 1998 för att träda ikraft den 1 januari 1999.
ATP skulle ersättas dels av inkomstpension, dels av premiepension som alla skulle placera själva.

Den nya allmänna pensionen består av garantipension, inkomstpension och premiepension. Till skillnad från ATP, där man visste att pensionen skulle ge cirka 60 procent av medelinkomsten, ger det nya pensionssystemet inga pensionslöften.