Den första stormen kring överskotten blåste upp på 1920-talet. SPP (numera Alecta) hade lyckats med förvaltningen av försäkringarna och det blev överskott.
På den tiden fanns inga regler för hur man hanterade överskott. Man skapade vinstlivförsäkringar som gav ett engångsbelopp vid dödsfall.
Årsskiftet 1997/1998 hade SPP ett överskott på 44 procent vilket innebar 77 miljarder kronor. SPP:s styrelse gav SAF och PTK 12 miljarder kronor att disponera över.
Parterna beslöt att bland annat att höja fribrevsvärdet på ursprunglig ITPK med 8 procent och att kompensera ITP-pensionärerna.