PTK - en 40-årig resa 1970-talet - PTK
Sök

PTK - en 40-årig resa

PTK på 1970-talet

70-tal
Utställningen på PTKs 40-årsfest. Foto: Jezzica Sunmo.

Harry Rågvik, pressombudsman på PTK 1976-1991, berättar:

"1973 bildades Privattjänstemannakartellen (PTK) – en remarkabel händelse i sig. Tidigare hade i praktiken LO i förhandlingarna med SAF dominerat utvecklingen men PTK skulle innebära att förhållandena klart förändrades. PTK med förbund från både TCO och Saco skulle några år senare bli en maktfaktor på svensk arbetsmarknad under Ingvar Seregards ledning.

Redan 1975 kom den första kraftmätningen med Arbetsgivareföreningen(SAF) och en storkonflikt var hotande nära när parterna till sist accepterade medlingskommissionens slutbud.  Uppgörelsen blev av stor betydelse. Genom ett löneutvecklingsavtal fick PTK ett principiellt genombrott för en ideologiskt central fråga som senare skulle göra det möjligt att på en jämlik nivå bedriva samordnade löneförhandlingar med LO.

Konflikten kom i stället 1976 i en för de privata tjänstemännen ytterst väsentlig fråga: pensionen. Förhandlingarna strandade men PTK föredrog att gå mjukt fram och de åtgärder som tillgreps var blockad mot övertid och nyanställning samt förbud mot resor utanför ordinarie arbetstid. Detta drabbade omkring 425 företag med 180 000 tjänstemän och även dessa begränsade konfliktåtgärder slog hårt mot företagen.

Det var PTKs konfliktutskott som rekommenderat omfattningen och gränsen hade satts vid ett visst antal medlemmar i de lokala klubbarna. När en ledamot gick igenom listorna på företagen hördes ett dämpat skri: Herre Gud, vi har tagit ut Sveriges Radio! Detta var av förklarliga skäl ingen populär åtgärd. Canada Cup skulle sändas i TV och det fanns en risk för att den skulle  kunna  hamna i farozonen. Den folkliga vrede som i så fall  skulle drabba PTK var lätt att föreställa sig. Konfliktutskottets ordförande hade dock goda relationer med personaldirektören Nils Ragnå. Kontakt togs och det meddelades att om Sveriges  Radio  inkom  med en dispensansökan skulle den omedelbart beviljas.

En kväll satt jag sedan tillsammans med konfliktutskottet i SIF-huset på Linnégatan och väntade på budet från SR. Det var närmast som i en agentroman. Det hördes en knackning på dörren, ett brev överlämnades, konfliktutskottet beviljade omedelbart enhälligt dispensansökan och beslutet överlämnades direkt till det väntade budet. Alla drog en lättnadens suck. Utåt hette det att  särskild  hänsyn måste tas till SRs  unika ställning som nyhetsförmedlande monopolorgan.

Så småningom skedde en allmän arbetsnedläggelse vid Alfa-Laval i Lund, eftersom företaget med Verkstadsföreningens goda minne brutit mot PTKs konfliktanvisningar. Dagen  före  arbetsnedläggelsen skulle äga rum åkte Sif-ombudsmannen Kurt Ohlsson och jag ner till Lund men för att få lugn och ro beslöt vi att ta in på hotell i Malmö. Det var dock ingen hemlighet var vi fanns. Telefonlappar från Verkstadsföreningens representanter började snart anlända och på morgonen  hade den nitiske och ansvarskännande portieren nöjet att överlämna en driva nya telefonlappar med samma budskap: kontakta oss! Det gjorde vi förstås inte.

Klockan 12 fick företagets VD uppleva vad han säkert inte trott vara möjligt. Alla tjänstemän lämnade företaget. Det råder nog ingen tvekan om att Verkstadsföreningen aldrig trott att arbetsnedläggelsen verkligen skulle äga rum och sålt den versionen till företaget.

Utanför grindarna stod TV med Gunnar Fagerström i spetsen och filmade uttåget. Finns det ingen här från PTK  som kan ge en kommentar, ropade han. Jag höjde försynt handen och var omedelbart för första gången i mitt liv i direktsändning. Det skulle bli flera framträdanden under åren.

Det var den första egentliga tjänstemannakonflikten på SAF-området och den ledde till avtal om rörlig  pensionsålder  och -  ännu väsentligare – åldersoberoende pensionspremier."