PTK - en 40-årig resa 1980-talet - PTK
Sök

PTK en 40-årig resa

PTK på 1980-talet

80-tal
Utställningen på PTKs 40-årsfest. Foto: Jezzica Sunmo.

Sten Olof Heldt, före detta ordförande på PTK och bland annat PTKs avtalssekreterare på SAF-området under 1980-talet, berättar:

"Den största utmaningen under 80-talet var att stabilisera PTK och att få samarbetet att fungera mellan förbund med ibland olika viljor och tolkningar av hur verksamheten skulle bedrivas. Det är sannolikt svårt för dagens PTK-are att förstå hur mycket tid och kraft som gick åt till PTKs interna organisationsproblem. Men trots många spekulationer om PTKs sönderfall var samarbetsbehoven starkare och de olika problemen fick till sist tillfredsställande lösningar.

Det var nämligen ingen tvekan om att kartellen som sådan i betydande omfattning kommit att stärka tjänstemannaintressena totalt sett. Förhandlingsverksamheten mot främst SAF och andra arbetsgivareorganisationer fick en helt annan tyngd än tidigare. Även inom andra områden nådde PTK framsynta resultat. Att sedan utvecklingen tagit en annan väg förringar inte PTKs insatser.

 Vad gällde PTK och omvärlden så inleddes 80-talet med att kartellen sökte intressera politiker och andra organisationer för en ”ekonomisk helhetslösning” inför den centrala lönerörelsen som inledde decenniet. Den dåvarande Fälldinregeringen föreslogs genomföra höjda barnbidrag, sänka priserna på baslivsmedel (momssänkning) samt sänka marginalskatterna. Som motprestation skulle LO/PTK och andra berörda organisationer beakta detta vid de kommande lönförhandlingarna. Förslaget självdog dock efter en intensiv mediedebatt.

 En annan bild av tidsandan var ett gemensamt LO/PTK-krav om produktionsavgifter. Konstruktionen var ”att 0,5 % av företagens lönesumma skulle utbetalas i form av fackliga produktionsavgifter att det markeras att produktionsavgifterna ska användas för finansiering av kostnader för facklig verksamhet i organisationerna”.

Dagens läsare måste beakta att allt detta hände i tiden av starka krav på fackligt medbestämmande i företagen och sist men inte minst den politiska debatten om löntagarfonder.

Ett av mina starkaste minnen av arbetet i PTK hänför sig till avtalsrörelsen 1986. Som vanligt 0-bud från SAF och vi ansåg oss tvingade att lägga begränsade konfliktvarsel. Vid ett extra styrelsesammanträde dagen efter mordet på Olof Palme beslöt PTKs styrelse att uppskjuta de planerade stridsåtgärdena till den 7 mars. Eftersom en viss tidsutdräkt kom förhandlingarna igång. SAF och PTK fick den 7 april ett slutligt förslag av medlarna. Detta avvisades av PTK. I det läget skulle en stor konflikt utbryta inom några timmar. PTKs konfliktvarsel omfattade 19 000 tjänstemän medan SAFs lockout berörde 300 000. Medlarna vädjade då till parterna att skjuta på de varslade stridsåtgärderna i 48 timmar. Detta tillmötesgår SAF och PTK och direkta förhandlingar börjar på nytt mellan parterna. Nu under medlarnas överinseende. Här gällde det nu att finna en konstruktion och nivå på lönehöjningarna som skulle kunna accepteras av respektive delegationer. Den 10 april kunde avtal träffas och arbetsfreden räddades."