Är du omställningsbar lille vän? - PTK
Sök

Är du omställningsbar lille vän?

Blott Sverige svenska omställningsavtal har. Detta icke särskilt uppseendeväckande påstående blev tydligt vid SNS seminarium ”Mellan jobb – hur fungerar omställningsavtalen?” jag var på nyligen. 

Vid seminariet presenterades boken med den likalydande titeln ”Mellan jobb”, som på ett synnerligen begripligt sätt berättar om hur de olika omställningsavtalen funkar och även resonerar om den kanske än mer intressanta frågan varför de funkar.

I boken Mellan jobb beskriver redaktören Lars Walter hur omställningsavtalen har vuxit fram de senaste fyrtio åren. Bakgrunden är en syn på svensk arbetsmarknad där lönenivåerna ska hållas uppe och strukturrationalisering ska stimuleras genom att underlätta nedläggning av olönsamma företag och branscher. Förändringar ska alltså ske genom rationalisering i verksamheten alternativt att man säger upp personal och hjälper dem hitta nytt arbete, och inte genom sänkta löner eller försämrade arbetsvillkor. Omställningsavtalen blev ett sätt för parterna att ge stöd och ta ansvar för de anställda som blev uppsagda till följd av strukturförändringar på arbetsmarknaden. 

Vi brukar framhäva att cirka 75-80 procent av de som erbjudits omställningsstöd hittar en ny lösning (nytt arbete, utbildning eller start av eget företag), och att verksamheten är galet effektiv. Forskarvärlden menar däremot att det är svårt att utvärdera de långsiktiga effekterna av omställningsstöd. För att kunna bilda sig en uppfattning om omställningsåtgärdernas utfall krävs en uppföljning på flera års sikt. Omställningsstöd vänder sig också i de flesta avtal till personer med tillsvidareanställning, och som då är ganska välförankrade på arbetsmarknaden. På forskarspråk betyder det att ”det är svårt att bedöma (…) vilken betydelse de särskilda förutsättningar som karaktäriserar personer med omställningsstöd har”.

Min personliga uppfattning är dock att de personer som är mest attraktiva på arbetsmarknaden själva hittar ny anställning, ofta innan företaget påbörjat en omställningsprocess. Så utifrån den kunskap vi har i dag – mycket nöjda klienter, en hög andel som får ny sysselsättning och en allmän uppfattning att omställningsstödet fungerar bra – så får effekterna antas vara mer positiva än om vi inte hade haft ett system som det vi har. 

Men om det nu funkar så bra i Sverige borde det finnas liknande varianter annorstädes? Men nej. Boken innehåller en internationell jämförelse som i korthet går ut på att inget annat europeiskt land har ett system som liknar det svenska. Till det finns det flera förklaringar. En är den svenska statens tillbakadragna roll i arbetsmarknadsfrågor. En annan är den svenska fackföreningsrörelsens pragmatiska attityd till strukturomvandling. Till skillnad från många andra europeiska länder där attityden snarare är att ”jobben ska räddas till varje pris”, vilket ofta leder till lönesänkningar eller statliga subventioner som ”dopar” företag under press. Med en sådan utgångspunkt finns det ingen möjlighet att utveckla ett system som det svenska. 

Faktum är att fenomenet med ett system för omställning är så påtagligt svenskt att det inte ens finns en vettig översättning till engelska för ordet ”trygghetsråd”. Jag har översatt ”omställningsavtal” med ”redundancy agreement”, men det lägger betoningen på övertalighet istället för omställning, så det är inte ett helt lyckat begrepp.

Så hur kommer det sig att den svenska fackföreningsrörelsen är mer välvilligt inställd till förändringar? Ekonomhistorikern Christer Lundh menar att svaren finns i historien. Sedan arbetarrörelsens början har det viktigaste målet för svenska fackföreningar varit att uppnå så höga löner som möjligt för kollektivet. Ett resultat av detta är att svenska fackföreningar har varit relativt välvilligt inställda till omstrukturering, rationalisering och tekniska förändringar. Fackföreningar i andra europeiska länder, till exempel Storbritannien, har varit mer eller mindre motståndare till användning av ny teknik och nya produktionsmetoder. Den svenska fackföreningsrörelsen har endast undantagsvis drivit sådant motstånd. Detta betonas även av PTKs och Unionens ordförande Cecilia Fahlberg i hennes inledningsanförande till Unionens kongress som pågår i detta nu.

Sammanfattningsvis: De flesta av oss ”i branschen” tycker att omställningsavtalen fungerar mycket bra. Forskarna håller med om det, men säger samtidigt att vi inte vet varför. Och att vi idag har ett omställningssystem beror på fackföreningsrörelsens attityd till förändringar som ett sätt att uppnå högre löner och bättre arbetsvillkor för kollektivet. 

Vill du veta mer om omställningsavtal så kan du läsa om det här på PTKs webbplats

Om Jonas Mellqvist

Jonas är kommunikationschef på PTK och har arbetat i facksvängen sedan 2003. Vinbonde i smyg. Köper gärna böcker och har läst flera av dem. 

Bloggare