Ovisst slut för kraven på kollektivavtal vid upphandling - PTK
Sök

Ovisst slut för kraven på kollektivavtal vid upphandling

I femton år har frågan om krav på kollektivavtal vid upphandling diskuterats. Nu föreslår den statliga utredningen att myndigheter ska ta hänsyn till arbetsrätten när de upphandlar. Men vad händer om EU-domstolen inte betraktar tjänstepension och övriga försäkringar i kollektivavtalet som rimliga arbetsrättsliga krav?

Svenska myndigheter har till skillnad från myndigheter i övriga nordiska länder inte någon skyldighet att tillse att företag som vinner offentliga upphandlingar erbjuder sina anställda villkor enligt kollektivavtal. En ny statlig utredning (SOU 2015:78, vill förändra detta. Utredningen föreslår att myndigheterna utöver sociala och miljömässiga även bör ta arbetsrättsliga hänsyn vid upphandling. 

Frågan om kollektivavtalsvillkor vid offentlig upphandling är ingalunda ny. Under byggandet av Öresundsbron gjorde danska fackförbund sina svenska kollegor uppmärksamma på att Sverige, till skillnad från Danmark, inte hade undertecknat ILO:s konvention nr 94. Enligt konventionen ska staterna ta arbetsrättsliga hänsyn vid offentliga upphandlingar. Sedan dess har frågan debatterats och utretts i olika omgångar. EU:s starka skydd för friheten att tillhandahålla tjänster över landsgränser gjorde frågan mer komplex och utmanande för den svenska modellen: genom att låta svenska kollektivavtalsvillkor utgöra norm riskerade utländska företag att missgynnas, vilket inte är tillåtet. I ett tolkningsmeddelande år 2001 klargjorde EU-kommissionen emellertid att myndigheter i samband med upphandling kunde ställa sociala krav, där krav på anständigt arbete ingick som ett av flera angivna exempel. 

Var det därmed sagt att svenska myndigheter kunde ställa krav på att företag som deltar i offentlig upphandling skulle erbjuda sina anställda villkor enligt kollektivavtal? Den dåvarande socialdemokratiska regeringen lät utreda frågan strax innan valet år 2006. Utredningen gav dock inte frågan något definitivt svar: man bedömde att det var osäkert om ILO-konventionen var förenlig med EU-rättens högt ställda krav i fråga om likabehandling av företag på den gemensamma marknaden. Man avslutade med konstaterandet att ”utredningen utgår från att denna fråga kommer att behandlas i ett annat sammanhang”, vilket är kanslisvenska för ”vi vet inte, låt någon annan avgöra saken.” Istället föreslog utredningen att krav på sociala och miljömässiga hänsyn skulle kunna ställas, vilket så småningom också skrevs in i upphandlingslagstiftningen. 

Inte heller det så kallade Lavalmålet som avgjordes av EU-domstolen år 2007 gjorde arbetet lättare för de som ville förändra upphandlingsreglerna. Utstationeringsdirektivet bedömdes sätta stopp för flertalet kollektivavtalsvillkor, vilket i förlängningen påverkar vilka arbetsrättsliga krav en upphandlande myndighet kan ställa på företag. I riksdagens utskott förde frågan härefter en något tynande tillvaro: under riksdagsåren 2009–2011 avstyrktes i olika utskott tre förslag med hänvisning till att krav på kollektivavtal vid offentlig upphandling torde strida mot EU-rätten. 

Den svenska lagstiftaren har alltså sedan Öresundsbron började byggas förhållit sig tveksam till att införa explicita krav på arbetsrättsliga villkor i upphandlingslagstiftningen. Förespråkarna för sådan lagstiftning anade emellertid vind i seglen när EU-kommissionen i Lissabonfördragets kölvatten publicerade Grönböcker och meddelanden med innebörden att också upphandling skulle omfattas av målen om socialt ansvarstagande och rätten till rättvisa arbetsförhållanden. Ordentlig fart fick frågan i samband med att Europaparlamentet och Rådet beslutade om ett nytt direktiv om offentlig upphandling (2014/24/EU). 

Nu har alltså den nya utredningen givit klart besked: svenska myndigheter både kan och bör ställa krav på arbetsrättsliga villkor vid offentlig upphandling. För PTKs del är det givetvis intressant att närmare granska vad som menas med arbetsrättsliga villkor, såvitt gäller tjänstepensioner och kollektivavtalade försäkringar. 

Då företag från andra medlemsstater ska ges möjlighet att delta i svenska offentliga upphandlingar aktualiseras frågor om utstationering av arbetstagare. EUs utstationeringsdirektiv anger vilka av värdlandets rättigheter som arbetstagarna har rätt till under utstationeringen. Detta knippe av rättigheter i direktivet kallas för den hårda kärnan och stadgar att värdlandets regler ska gälla i fråga om arbetstider, vila, semester, minimilön, säkerhet, hälsa, hygien och diskrimineringsförbud. I en offentlig upphandling sätter den hårda kärnan gränsen för vilka arbetsrättsliga villkor som kan ställas. Direkt från direktivet kan utläsas att tjänstepension är undantaget från den hårda kärnan. Beträffande kollektivavtalade liv- och arbetsskadeförsäkringar spelar den nya utredningens tolkning av Lavalmålet stor roll. Laval-ärendet handlade om huruvida det var förenligt med EU-rätten att ett svenskt fackförbund vidtog stridsåtgärder i syfte att få arbetsgivaren att teckna kollektivavtal som, utöver allmänna villkor, innehöll tjänstepension, flera försäkringar och särskilda avgifter till Byggnads. EU-domstolen tog inte ställning till huruvida fackförbundet kunde ställa krav på enbart liv- och arbetsskadeförsäkringar. Enligt den nya utredningens analys bedöms fackförbund alltså kunna kräva att företag tecknar just arbetsskade- och livförsäkringar eftersom de faller under den hårda kärnans skrivningar om säkerhet, hälsa och hygien. Upphandlande myndigheter ska därför kunna ställa sådana krav. Vidare klargörs i utredningen att den nya bedömningen inte behöver föranleda någon ändring i svensk lagstiftning.

Det kan tyckas snöpligt att det inte ens krävs lagändringar i en fråga som stötts och blötts i otaliga statliga instanser sedan Öresundsbron invigdes för femton år sedan. Bevittnar vi nu slutet på historien om vilka kollektivavtalsvillkor som kan krävas av upphandlande myndigheter? EU-kommissionen har fått två brev med väsensskilda agendor. Det ena brevet är undertecknat av bland andra Sveriges arbetsmarknadsminister Ylva Johansson och uppmanar kommissionen att göra en översyn av utstationeringsdirektivet på grund av att det medger orättvisa konkurrensfördelar för utstationerande företag framför inhemska. Det andra brevet är undertecknat av ministrar från de länder där de utstationerande företagen typiskt sett har sitt ursprung. Dessa ministrar vill inte se några förändringar av regelverket. Hur allt detta påverkar PTKs kollektivavtal får jag säkert anledning att återkomma till i kommande blogginlägg.

Om Mikael Smeds

Mikael är fjällvandrare, läxhjälpare och amatörgeolog. Och på dagarna jobbar han som jurist och ombudsman på PTK.

Bloggare