Som inspiration kan jag påminna om att på 10-talet blev det poppis med surdegsbakande hipsters, lokalproducerad mat, hooverboards och elsparkcyklar. Zlatan-biografi, Spotify, Pokémon Go och Netflix. Det var decenniet då streamingtjänsterna fullkomligt exploderade, modehusen blev etiska och våra vardagsprylar smarta. Samtidigt med en eurokris och terrorism.
Vi går in i 10-talet rejält omskakade av den finanskris som briserade över världen 2008. Sverige var ett av de länder där företagen återhämtade sig snabbast och mycket tack vare vår tradition att skapa trygghet i omställning. Ändå fick många tjänstemän lämna sin anställning, inte minst i industriföretag.
Två saker blev tydliga. Det första att flera globala företag tycktes ha lättare att säga upp personal i Sverige tack vare våra regler för uppsägning medan man i många andra länder ”satt fast” med allt för stor volym av personal i förhållande till den kraftigt inbromsande efterfrågan. Det andra att kompetensen, det vill säga rätt kompetens, var väldigt viktigt för att kunna behålla sitt jobb eller skaffa ett nytt i samband med neddragningar.
Den här tiden stod vi inför stora teknikskiften, digitalisering, sociala mediers intåg och utvecklingen av AI-teknik och maskininlärning. Bransch efter bransch förändrades och som i samband med alla kriser får utvecklingen extra hög hastighet när något extraordinärt, som en finanskris, inträffar.
Nya tider, nya behov
I PTK såg vi vad som skedde. Succesivt kom insikten att inte ens en lång högskoleutbildning alltid gav ett extra skydd. De flesta på svensk arbetsmarknad skulle komma att ha ett behov av att kunna fylla på sin utbildning under hela yrkeslivet. Arbetsgivarna å sin sida var fortsatt intresserade av att förändra turordningsreglerna i LAS.
När det blev tydligt att lång anställningstid inte räckte för att skapa trygghet skapades incitament för nya förhandlingar med Svenskt Näringsliv. Vi skulle lyssna på och överväga arbetsgivarnas argument noga, samtidigt var vi tydliga med att betydligt större resurser måste avsättas för att möjliggöra kompetensutveckling genom hela arbetslivet. Förhandlingar fördes i två omgångar, dels 2012, dels 2015 utan att vi lyckades komma till avtal. Mot slutet av decenniet och efter jag lämnat som ordförande återupptogs arbetet.
Till min stora glädje fick jag möjlighet att delta i utredningsarbetet som låg till grund för förhandlingarna som denna gång blev framgångsrika. Det som hade setts som ett misslyckande 2015 kunde sedan bidra till framgången och i början av 20-talet kunde ett nytt huvudavtal undertecknas.
Cecilia Fahlberg, före detta PTK-ordförande
