Bland bakmaskiner och Synthesizers jagar vi u-båtar och ser det kalla kriget bli kallare och kallare för att plötsligt försvinna när muren faller i Berlin. Högkonjunktur blir lågkonjunktur och det spekuleras om PTK:s sönderfall. Men bland individualism, neonfärgade T-shirts under kavajer och vita tubsockar i pumps visar det sig att samarbetsbehoven är fortsatt starka och att PTK är här för att stanna. Bland bequerel, trendiga wokpannor och räkcocktails lyssnar vi på ”Like a virgin” med Madonna. Samtidigt som PTK höjer låga löner, utreder konsekvenser av arbete vid bildskärm och säkrar tjänstemännens belöning för egna idéer och förslag. Mitt under avtalsrörelsen 1986 förändras Sverige för alltid när statsminister Olof Palme mördas på Sveavägen.
Företagsdemokrati och löntagarfonder
80-talets största utmaning var att stabilisera PTK. Att få samarbetet mellan förbund med olika viljor att fungera. Det är säkert svårt för dagens PTK-are att förstå hur mycket tid och kraft som gick åt till de interna organisationsproblemen.
Men trots många spekulationer om PTK:s sönderfall var samarbetsbehoven starkare och problemen fick till sist tillfredsställande lösningar.
Kartellen hade utan tvekan stärkt tjänstemannaintressena i betydande omfattning. Förhandlingsverksamheten fick en helt annan tyngd än tidigare och även inom andra områden nådde PTK framsynta resultat. Att utvecklingen sedan tagit en annan väg förringar inte PTK:s insatser.
En bild av tidsandan var ett gemensamt LO/PTK-krav om produktionsavgifter. 0,5 procent av företagens lönesumma skulle utbetalas i form av fackliga produktionsavgifter. Avgifter som skulle finansiera facklig verksamhet i organisationerna. Dagens läsare måste beakta att allt detta hände i tiden av starka krav på fackligt medbestämmande i företagen och sist men inte minst den politiska debatten om löntagarfonder.
Ett av mina starkaste minnen av arbetet i PTK är avtalsrörelsen 1986. Som vanligt 0-bud från SAF och vi ansåg oss tvingade att lägga begränsade konfliktvarsel. Men dagen efter mordet på Olof Palme, vid ett extra styrelsesammanträde, beslöt styrelsen att skjuta upp stridsåtgärderna. Efter ett tag kom förhandlingarna i gång. Den 7 april kom ett slutligt förslag av medlarna. PTK avvisade och en storkonflikt med 19 000 konfliktvarslade tjänstemän och SAF:s lockout som berörde 300 000 var bara timmar bort. Medlarna vädjade till PTK och SAF att skjuta upp stridsåtgärderna i 48 timmar. Så skedde också och direkta förhandlingar kunde börja på nytt. Under medlarnas överinseende gällde det nu att finna en konstruktion och nivå på lönehöjningarna som kunde accepteras i bägge lägren. Den 10 april kunde ett avtal träffas och arbetsfreden räddades.
Sten Olof Heldt, SIF:s avtalssekreterare på SAF-området under 1980 och senare PTK:s ordförande
