Varför har vi kollektivavtalade tjänstepensioner?

Publicerat 2018-11-15

Grunden för dagens kollektivavtalade tjänstepensioner lades för drygt 100 år sedan. Privatanställda tjänstemän tog initiativet till det som senare kom att bli ITP. Ända sedan tjänstepensionen tillkom har den genom förhandlingar anpassats till utvecklingen på arbetsmarknaden.
Valsedlar delas ut vid  ATP-omröstningen 1957.
Valsedlar delas ut vid ATP-omröstningen 1957. | Foto: Stockholmskällan

Ungefär samtidigt som folkpensionen infördes 1913 tillkom tjänstepension för tjänstemän inom industrin. Sammanslutningar av tjänstemän hade några år tidigare börjat ta upp frågan med sina arbetsgivare och målet var att skapa ett tryggt komplement till folkpensionen. Detta initiativ lade grunden för hur tjänstepensionerna fungerar i dag.

Vid den här tiden förlorade tjänstemännen den pension många av dem fick från sina arbetsgivare om de slutade. Genom att skapa en pensionslösning där pensionsmedlen hölls skilda från arbetsgivarens och företagets tillgångar kunde beroendet till företaget brytas och ålderdomen tryggas. Även om en arbetstagare förlorade jobbet eller om företaget gick i konkurs, så bevarades pensionsmedlen för den enskildes räkning. Detta bidrog till en ökad rörlighet på arbetsmarknaden, ett viktigt motiv också för arbetsgivarna som ville attrahera kompetenta medarbetare.

Den modell som utformades för tjänstepensioner gick ut på att pensionen tjänas in samtidigt med den övriga lönen. Att se på pension som uppskjuten lön var då en nyhet i både i Sverige och i andra länder. Huvuddragen i denna modell utgör fortfarande grundpelarna för de kollektivavtalade tjänstepensionerna.

ITP införs samtidigt som ATP

När Allmän tilläggspension (ATP) införs 1960 skapas också tjänstepensioner av dagens snitt i form av ITP (Industrins och handelns tilläggspension).

Tjänstemännen hade ökat i antal och fick en viktigare roll under perioden. Det rådde brist på arbetskraft på många håll och den investeringsvåg som företagen stod inför gjorde det viktigt att erbjuda bra villkor. Tjänstepension var ett sätt för arbetsgivarna att säkerställa detta.

Tjänstepensionen blev nu ett komplement till den statliga pensionen och stod för tio procent av den totala pensionen. Innan ATP infördes stod tjänstepensionen för huvuddelen av pensionen för de tjänstemän som omfattades. ITP-planen var inte vid denna tid kollektivavtalad, utan en rekommendation. I avtalsförhandlingarna 1969 togs nästa steg och ITP fick formen av ett kollektivavtal. Från 1974 blev det en tvingande del i avtalet och omfattade alla tjänstemän på en arbetsplats med kollektivavtal. Efter detta infördes tjänstepension inom andra delar av arbetsmarknaden.

Ända sedan tjänstepensionen tillkom har pensionsförsäkringen och administrationen av den på olika sätt kompletterats och förbättrats. Den har kommit att omfatta fler delar än ålderspension, exempelvis sjukpension och familjeskydd. Vidare har parterna i en lång rad förhandlingar enats om förändringar av villkor, administration och förvaltning.

Del 2 – Tjänstepensionen ökar i betydelse