Parterna, Svenskt Näringsliv, PTK och LO, har lämnat in gemensamma synpunkter på ett förslag om en ny ersättningsmodell för högskolan. Utredningen föreslår en särskild ersättningsmodell för utbildning för omställning och vidareutbildning för yrkesverksamma.
Parterna är övergripande positiva till utredningens förslag, särskilt följande:
- Att modellen minskar eller tar bort de risker som finns för lärosätena i det nuvarande systemet när det gäller osäkerhet kring söktryck, små studerandegrupper och lägre prestationsgrad hos de studerande.
- Att utredningen tar hänsyn till att utbildning för yrkesverksamma kan vara mer resurskrävande än annan utbildning.
- Att modellen innehåller en särskild ersättning för utveckling av ny utbildning för yrkesverksamma. Det är nödvändigt för att åstadkomma en mer genomgripande förnyelse av utbudet för yrkesverksamma.
- Att modellen ska träda i kraft redan den 1 januari 2026.
Parterna ser också behov av justeringar i förslaget för att modellen ska vara ändamålsenlig och fylla sitt syfte sett till yrkesverksammas och arbetsmarknadens behov, och för att parterna ska stå bakom förslaget i sin helhet. Det är avgörande att den särskilda ersättningsmodellen görs kompatibel med omställningsstudiestödet, både på så vis att de möjligheter som finns att studera med omställningsstudiestöd återspeglas i formatet på de utbildningar som kan ges inom den särskilda ersättningsmodellen, och att yrkesverksamma som finansierar sina studier med omställningsstudiestöd kan få stöd för hela, och inte endast delar av, utbildningar som ingår i den särskilda ersättningsmodellen.
Parternas förslag
- Det behöver vara möjligt för lärosätena att använda den särskilda ersättningsmodellen även för kurser på heltid. Parterna avstyrker därmed förslaget att den särskilda ersättningsmodellen endast ska ges för utbildning på deltid upp till 75 procent av heltid.
- För att utbildning inom den särskilda ersättningsmodellen ska vara kompatibel med omställningsstudiestödet bör utbildningarna endast kunna omfatta 1,5, 3, 4,5 och 6 högskolepoäng. Vid samtliga omfattningar däremellan går individen miste om en del av ersättningen från omställningsstudiestödet och får därmed ett bortfall av inkomst. Parterna bedömer att 6 högskolepoäng är en lämplig maximal omfattning på kurser inom modellen, vilket motsvarar fyra veckors heltidsstudier. Parterna avstyrker därmed utredningens förslag att den maximala omfattningen ska vara 5,5 högskolepoäng.
- För att den särskilda ersättningsmodellen ska vara kompatibel med omställningsstudiestödet bör den endast kunna användas till utbildningar som följer de studietakter som finns i omställningsstudiestödet, dvs. heltid och 20, 40, 50, 60 och 75 procent av heltid. Vid studietakter där emellan går individen miste om en del av ersättningen från omställningsstudiestödet och får därmed ett bortfall av inkomst. Utbildningar bör därmed kunna ges på ett sådant sätt att antalet högskolepoäng och studietiden motsvarar ett åtagande om 0,3 / 0,6 / 0,75 / 0,9 / 1,125 eller 1,5 högskolepoäng per vecka.
Bakgrund
Parterna anser det nödvändigt att utbudet inom den särskilda ersättningsmodellen – vars uttalade syfte är att möta just yrkesverksammas behov av utbildning – gör det möjligt att studera med omställningsstudiestöd. Det är därtill är positivt och önskvärt att en särskild ersättningsmodell även möter behov av utbildning hos yrkesverksamma som inte finansierar sina studier med omställningsstudiestöd. Partena anser att en modell som bygger på de ”byggklossar” som omställningsstudiestödet erbjuder i form av olika kombinationer av studieomfattning och studietakter, erbjuder en kombination av hög flexibilitet och tydlighet som i praktiken underlättar för lärosätena att utforma utbildningar som möter behoven hos yrkesverksamma som studerar både med och utan omställningsstudiestöd.
Omfördelning av resurser
Parterna delar utredningens bedömning att det inte är tillräckligt att införa en modell med garanti för minsta ersättning och medel för utveckling av ny utbildning. Parterna instämmer med utredningen om att den särskilda ersättningsmodellen därför även bör kombineras med en komponent för omfördelning av resurser, för att lärosätena ska ha incitament att ge utbildningar som riktar sig till yrkesverksamma inom den särskilda ersättningsmodellen. Parterna delar även utredningens uppfattning om att det är rimligt och nödvändigt med viss omfördelning både mellan och inom lärosäten.
Parterna tillstyrker i huvudsak förslaget att en komponent ska ge incitament och omfördela anslag så att utveckling av utbildning för fort- och vidareutbildning samt omställning för yrkesverksamma premieras. Parterna delar utredningens bedömning att det kan behövas ytterligare en komponent i omfördelningsmodellen så att inte det utredningen benämner som grundläggande utbildning ska missgynnas. Parterna bedömer dock att omfördelningsmodellens båda komponenter, och i synnerhet den komponent som innebär en omfördelning på grundval av lärosätenas ekonomiska värde för examina, kan behöva utredas ytterligare avseende dess närmare utformning och effekter innan den införs.
Parterna bedömer att lärosätena behöver tillföras nya öronmärkta resurser utöver nuvarande takbelopp för den särskilda ersättningsmodellen, fram till dess att en omfördelningsmodell tas i bruk fem år efter att den särskilda ersättningsmodellen införts. Det är enligt parternas bedömning nödvändigt för att sektorn som helhet ska ha incitament att börja nyttja den nya särskilda ersättningsmodellen tillräckligt snabbt och i tillräcklig omfattning för att kunna möta de stora behoven av ny kompetens som finns hos både yrkesverksamma och på arbetsmarknaden.
