År 2015 blev jag vald till ordförande för PTK. Detta uppdrag hade jag äran och glädjen att inneha under åtta år, fram till 2023 då det var dags för mig att lämna över stafettpinnen. Det är förstås omöjligt att redogöra för allt som hände under dessa åtta år. Låt mig börja med att nämna några för PTK stora frågor:
- Tillsammans med LO och Svenskt Näringsliv bildade PTK Arbetsmarknadens EU-råd. Det visade sig vara ett helt riktigt och viktigt beslut, inte minst med tanke på det intensiva arbete som krävdes för att påverka och hantera EU-direktivet om minimilöner. Många andra EU-direktiv och andra frågor har hanterats gemensamt inom rådet sedan det bildades 2018. Vi har gemensamt konstaterat att vi borde ha påbörjat ett strukturerat och organiserat arbetssätt mellan fack och arbetsgivare redan då Sverige blev medlemmar i EU på 90-talet.
- Svenskt Näringsliv sa upp avtalet om Försäkringsinformationsmedel. Det ledde till att den delen av PTK:s verksamhet gick över till ett nytt partsgemensamt bolag: Kollektivavtalsinformation Sverige under varumärket Avtalat och antalet anställda vid PTK:s kansli halverades.
- PTK:s utbildningsstiftelse sålde Djurönäset. Ett helt rationellt och logiskt beslut, men för många känslomässigt svårt, då Djurönäsets kursgård under lång tid varit förknippat med PTK.
Förhandlingarna som formade en ny bild av PTK
Det som varit den allra största frågan under dessa år är förhandlingarna om ett nytt huvudavtal om trygghet, omställning och anställningsskydd. Förhandlingarna omformade på många sätt PTK och inte minst bilden av PTK. Eller som tidningen Arbetet skrev i en artikel i november 2020: ”PTK – kartellen som skakar om fackvärlden”. Bildsättningen var inte heller den vi var vana att se. (Jag dementerar alla rykten om att det är jag på bilden.)
Artikeln föranleddes av att PTK sent på kvällen den 16 oktober 2020 på en hastigt påkommen presskonferens meddelade att man var överens med Svenskt Näringsliv om ett nytt huvudavtal. Det i sig väckte stor uppmärksamhet, men det som skakade om var att det skedde efter att LO tidigare samma dag hade sagt nej till förhandlingsresultatet. Att PTK skulle gå vidare med Svenskt Näringsliv utan LO hade inte många föreställt sig.
När arbetet fortsatte med att få överenskommelsen på plats anslöt IF Metall och Kommunal och när det till slut var dags att under högtidliga former signera det nya huvudavtalet på Grand Hotel Saltsjöbaden satt både PTK, LO och Svenskt Näringsliv på podiet. Det var festligt, folkligt (nja) och fullsatt. Många ville uppmärksamma att parterna hade lyckats med det som verkat omöjligt på förhand och som misslyckats många gånger förut.
PTK 50 år – och cirkeln är sluten
PTK:s roll och ledarskap i förhandlingarna om det nya huvudavtalet definierar denna period i PTK:s historia. Trygghetsöverenskommelsen som PTK kallar den, eller huvudavtalet om trygghet, omställning och anställningsskydd som det formellt heter, är resultatet av många års arbete. Den mediala uppmärksamheten och trycket från olika håll var större än vi är vana vid, då frågan var så politiskt het.
Alla är nog överens om att det inte blivit någon överenskommelse utan PTK. Från PTK var vi, sedan vi anslöt till förhandlingarna, hela tiden med och drev processen framåt, lyckades fatta de svåra besluten när det behövdes och hålla ihop organisationen under starkt tryck utifrån, inifrån och också internt i många av medlemsförbunden. Här visade PTK verkligen ett kollektivt ledarskap och mod.
Cirkeln slöts från PTK:s bildande nästan 50 år tidigare: Att tjänstemännen självständigt och med kraft skulle vara en förhandlingskraft att räkna med.
Martin Linder, ordförande för PTK 2015-2023
