Hur det började
Ungefär samtidigt som folkpensionen infördes 1913 tillkom tjänstepension för tjänstemän inom industrin. Sammanslutningar av tjänstemän hade några år tidigare börjat ta upp frågan med sina arbetsgivare och målet var att skapa ett tryggt komplement till folkpensionen. Detta initiativ lade grunden för hur tjänstepensionerna fungerar i dag.
Vid den här tiden förlorade tjänstemännen den pension många av dem fick från sina arbetsgivare om de slutade eller bytte anställning före pensionsåldern. Genom att skapa en pensionslösning där pensionsmedlen hölls skilda från arbetsgivarens och företagets tillgångar kunde beroendet till företaget brytas och ålderdomen tryggas. Även om tjänstemannen förlorade jobbet eller om företaget gick i konkurs, så fanns hens pensionskapitalkvar. Detta bidrog till en ökad rörlighet på arbetsmarknaden, ett viktigt motiv också för arbetsgivarna som ville attrahera kompetenta medarbetare.
Den modell som utformades för tjänstepensioner gick ut på att pensionen tjänas in samtidigt med den övriga lönen. Att se på pension som uppskjuten lön var då en nyhet i både i Sverige och i andra länder. Huvuddragen i denna modell utgör fortfarande grunden för de kollektivavtalade tjänstepensionerna.
ITP införs samtidigt som ATP
När Sverige införde Allmän tilläggspension (ATP) 1960 skapas också tjänstepensioner av dagens snitt i form av ITP (Industrins och handelns tilläggspension).
De privatanställda tjänstemännen hade blivit fler och fått en mer framträdande roll under perioden. Det rådde brist på arbetskraft på många håll, och de stora investeringar som många företag stod inför under rekordåren gjorde det viktigt att erbjuda bra villkor. Tjänstepension var ett sätt för arbetsgivarna att säkerställa detta.
Tjänstepensionen blev nu ett komplement till den statliga ATP-pensionen och stod för tio procent av den totala pensionen. Innan ATP infördes stod tjänstepensionen för huvuddelen av pensionen för de tjänstemän som omfattades. ITP-planen var vid denna tid inte kollektivavtalad, utan en rekommendation från arbetsgivarorganisation och fackförbund. I avtalsförhandlingarna 1969 togs nästa steg och ITP fick formen av ett kollektivavtal. Från 1974 blev det en tvingande del i avtalet och omfattade alla tjänstemän på en arbetsplats med kollektivavtal.
Ända sedan tjänstepensionen tillkom har pensionsförsäkringen och administrationen av den på olika sätt kompletterats och förbättrats. Den har kommit att omfatta fler delar än ålderspension, exempelvis sjukpension och familjeskydd. Vidare har parterna i en lång rad förhandlingar enats om förändringar av villkor, administration och förvaltning.
Tjänstepensionens betydelse ökar
Tjänstepensionens andel av den totala pensionen har ökat genom åren som en följd av att den allmänna pensionen ger mindre än tidigare. Samtidigt har tjänstepensionens samhällsekonomiska betydelse ökat.
Tjänstepensionens andel av den totala pensionen har ökat genom åren. Detta har skett främst genom att den allmänna pensionen ger mindre än tidigare, men även genom att allt fler individer har en inkomst som överstiger taket för den allmänna pensionen. Ungefär 1 100 000 tjänstemän har en ITP-försäkring som det betalas in premier till, och ännu fler har så kallade fribrev.
1977 infördes ITPK i avtalet i samband med att den allmänna pensionsåldern i Sverige sänktes. Det innebar till viss del en höjning av ITP-planens förmåner. Efter det har nivån på pensionsförmånerna inte ökat. Att ITP idag står för en större andel av den totala pensionen beror alltså inte på att förmånsnivåerna inom ITP har förstärkts under de senaste åren, utan hur den allmänna pensionen har utvecklats.
Förhållandet mellan allmän pension och tjänstepension
Både det nya allmänna pensionssystemet som infördes 1998 och ITP 1 från 2007 bygger på livsinkomstprincipen. Den innebär att det som betalas in under hela yrkeslivet ligger till grund för vad individen får ut som pensionär i form av pension. I praktiken betyder detta att den pensionsgrundande inkomstens storlek under hela yrkeslivet påverkar både den allmänna pensionens och tjänstepensionens storlek.
Det finns emellertid många viktiga skillnader mellan tjänstepensionen och den allmänna pensionen. Det är skilda system som förvaltas oberoende av varandra. Beslut om den allmänna pensionen fattas av Sveriges riksdag och Pensionsmyndigheten ansvarar för administrationen. Förvaltning och beslut om villkoren för tjänstepensionerna avgörs av arbetsmarknadens parter i förhandlingar.
Den allmänna pensionen är grunden i pensionssystemet, medan det övergripande syftet med tjänstepensionen är att komplettera den allmänna pensionen, så att en rimlig levnadsstandard kan upprätthållas efter det att man slutat arbeta. Även om systemen inte är kopplade till varandra är det viktigt att de utvecklas i relation till varandra.
Den totala kompensationsgraden, det vill säga förhållandet mellan den sista lönen och den första pensionsutbetalningen, har sjunkit för alla inkomsttagare. Utvecklingen har skett förhållandevis långsamt och beror på flera olika faktorer. En ökad livslängd är en viktig anledning. Å andra sidan får pensionärerna över tid allt bättre köpkraft, även om den inte ökar i samma takt som löntagarnas.
Tjänstepensionen viktigare för individen
Under 2024 betalades drygt 240 miljarder kronor in till olika tjänstepensionförsäkringar. Tjänstepensionskapital spelar en viktig roll i det finansiella systemet och bidrar med likviditet till aktiemarknaden och kapitalförsörjning till företag.
Allt tyder på att tjänstepensionernas ekonomiska betydelse kommer att öka ytterligare de kommande åren. Anledningarna är bland annat övergången till premiebestämda pensioner och införande av flexpensioner.
Från förmån till premier
Kapitalmarknaderna blir allt viktigare för hållbara pensioner. Övergången från system där individen garanteras en viss pension till system där en viss premiegaranteras lägger ett ökat ansvar för pensionen på individen.
Vi lever allt längre. Det är den faktor som enskilt haft störst påverkan på pensionssystemens utveckling under den senaste tjugoårsperioden. Sverige har genomfört och genomför reformer av det allmänna pensionssystemet på grund av de effekter som ökad medellivslängd innebär.
Den ökande livslängden har gjort det allt svårare för pensionssystemen att hålla de utfästelser om pensionsnivå som man tidigare trott varit möjlig utan höjningar av pensionsåldern som motsvarar livslängdsökningen. Pensionernas betydelseoch vad som påverkar pensionens storlek har därigenom blivit tydligare. Det gäller både ur individens perspektivoch ur ett makroekonomiskt perspektiv med finansiell stabilitet och fördelning av konsumtionsutrymme mellan generationer i fokus.
Premiebestämda system ställer nya krav
För att minska den ekonomiska pressen på pensionssystemen har de flesta reformer inneburit en övergång från fördelningssystem (pay-as-you-go) och förmånsbestämda pensioner till premiebestämda, fonderade pensionssystem. Denna utveckling är likartad i de flesta länder och kan antas fortsätta.
Risken för hur stor den kommande pensionen ska bli har överförts från den som utlovat pensionen, det vill säga staten eller arbetsgivaren, till individen, som fått ta ett större ansvar för att pensionen ska räcka till. Med denna förändring har också följt betydligt större valmöjligheter för individen, till exempel vad gäller placering av pensionskapitalet och val av olika former av skydd till efterlevande.
Effekterna av övergången till premiebestämda system och de ökade valmöjligheterna är påtagliga för både individer och samhällsekonomin. Nya områden har behövt regleras på nya sätt av både lagstiftare och arbetsmarknadens parter för att balansera risker och möjligheter i systemen.
Ansvar flyttas till individen
När individens ansvar för att själv fatta beslut om att investera sitt pensionskapital har ökat, har kundskyddet fått allt större uppmärksamhet. Det har lett till ökade krav på tillsyn av finansmarknaderna och en lagstiftning som stärker kundernas ställning.
Förändringar på de här områdena kan dock även påverka tjänstepensionerna negativt, då ett mer komplext och krävande regelverk kan leda till högre kostnader för de företag som förvaltar pensionskapital. Parternas kollektivavtalade tjänstepensionssystem innehåller en rad kontroller som verkar till förmån för arbetsgivare och arbetstagare. Ansvarsfördelning och administration är uppbyggd för att effektivt balansera de intressen som styr utvecklingen av tjänstepensioner.
Sammantaget betyder det här att det kollektivavtalade tjänstepensionssystemet innebär lägre risker både samhällsekonomiskt och för den enskilde i jämförelse med såväl icke kollektivavtalade tjänstepensioner som privata försäkringar.
